Miljön vi befinner oss i består av en mängd regelbundheter (solen går upp varje morgon, på hösten färgas löven på träden), alla organismer sniglar likväl som människor anpassar sig efter dessa. Behaviorister fokuserar just på hur individer formas av omgivningen. De menar att vi lär oss vad vi kan förvänta oss av en viss situation och hur vi ska bete oss, vi blir betingade. Ofta har den nyfödda människan jämförts med ett oskrivet papper där miljön och de personliga erfarenheterna under livets gång fyller individen med text och innehåll. Det behavioristerna sedan tittar på är observerbara beteenden, alla spekulationer om känslotillstånd, inre upplevelser mm undviks eftersom de inte går att observera eller kontrollera i ett laboratorie.

Man kan säga att inlärning är en process där individen anpassar sig efter omständigheterna i miljön. Behavioristerna har därför alltid intresserat sig för hur människor lär sig. Främst brukar de tala om fyra olika inlärningssätt: habituering, klassisk betingning, operant betingning och social inlärning.

Fördelar med perspektivet

Om psykologin skall tas på allvar som en vetenskap är det av största vikt att man fokuserar på mätbara beteenden och inte yttrar sig om sådant som inte går att vetenskapligt fastställa. Om man ska berätta för människor vad som avgör deras välmående och hur/varför de utvecklas på ett visst sätt så är det viktigt att man kan stödja sig emot bevis. Det mänskliga välmåendet är för viktigt för att vi ska gissa hur vi ska behandla någon.

I detta perspektiv ser man likheterna som finns mellan människor och djur. Djur är egentligen bara enklare versioner av oss. Här kan vi alltså först forska på enklare varelser, färdigställa förklaringsmodeller och sedan fortsätta forskningen på människan. Dessa modeller skulle vi aldrig kunna urskilja direkt i vår vardag då människan är allt för komplex i sitt beteende.

Det behavioristiska perspektivet är ett konkret och praktiskt perspektiv. Man har konstaterat att miljön kan orsaka beteenden och därför har man också kunnat skapa behandlingsmetoder där miljön på ett enkelt sätt förändras och skapar nya beteenden.

Behavioristerna skapar en förståelse för hur inlärningen går till och alla kan sedan använda kunskapen i sin vardag exempelvis genom att förändra sitt eget beteende gentemot sina barn för att skapa önskvärda uppträdanden hos dem.

Nackdelar med perspektivet

Det behavioristiska perspektivet reducerar människan och ser henne som en enkel maskin. Djupet i förklaringarna saknas. Människan är en tänkande och komplex varelse, vi reagerar inte som en dator då man ”trycker på en knapp” ute i miljön.

Människor må vara djur men vi är inte som djur. Människor är mer utvecklade i sina tankebanor och därför kan vi inte basera forskning om människor på forskning gjord på möss.

Perspektivet vill att beteenden ska vara mätbara men människor befinner sig inte i laboratorier de finns ute i verkligheten. Och människor utför inte bara enkla handlingar utan de flesta av våra beteenden är komplicerade och sammansatta. För att förklara vardagliga beteenden räcker inte perspektivets metoder till.

Perspektivet menar att alla beteenden är inlärda och när något är fel är det bara att lära om. Perspektivet fokuserar alltså endast på symptomen och inte på orsaken. Då fokuserar man också endast på att fixa problemen istället för att hitta orsaken och sedan finna en långvarig lösning.