Ångestsjukdomar

Ångest kan beskrivas som ett tillstånd av ängslighet, spänning, rädsla och obehag. Ett tillstånd som kan variera i styrka från lättare oro till total panik. I kroppen sker samma sak då du känner ångest som då du blir rädd men skillnaden är att du blir rädd för ett specifikt objekt medan ångesten är mer situationsbetingad och också mer otydlig.

När du känner ångest eller rädsla sätts kroppen i beredskap för att ta sig an eventuella hot. Ditt hjärta slår snabbare, blodtrycket höjs och stresshormoner utsöndras. Detta kallas för en fight and flight respons. Den här typen av reaktion har under människans utveckling gett organismen en överlevnadsfördel men reaktionerna är inte alltid så nogräknade och därför utlöses responsen ibland trots att ingen verklig fara existerar. Exempelvis så kanske vi hoppar till då vi hör något i buskarna för att sedan konstatera att det bara var en liten gråsparv som hoppade omkring.

Biologiskt perspektiv på ångest

Det så kallade limbiska systemet i hjärnan är starkt kopplat till vårt känsloliv. Ett par viktiga strukturer som ingår i det limbiska systemet är amygdala och hippocampus. Amygdala spelar en viktig roll när vi reagerar på något farligt och skapar ett rädslominne. Man skulle kunna säga att det är i amygdala som inkommande stimuli får en känslomässig innebörd för oss. Det är faktiskt så att signalerna till hjärnan ibland kopplas till amygdala innan de kopplas till hjärnbarken, vilket innebär att vi då vi ser exempelvis en orm kan starta en fight and flight respons redan innan vi blivit medvetna om vad vi faktiskt sett. Hippocampus i sin tur ser till att vi minns sammanhanget i de situationer där känslor uppstått. Strukturen skapar alltså ett minne av själva känslan. Hippocampus och amygdala samarbetar flitigt då vi lär oss vilken känslomässig innebörd ett visst stimuli ska ha.

Men det finns ytterligare delar av hjärnan som spelar en viktig roll för vårt känsloliv. Insula kortex exempelvis har en helt annan roll men är minst lika viktig som de andra två strukturerna. Till insula kortex kommer nämligen impulser från våra inre organ. Man kan säga att denna del av hjärnan har till uppgift att berätta för oss om det finns en fara inne i kroppen exempelvis om vårt blodtryck stiger onormalt mycket eller vårt hjärta slår allt för fort.

När det handlar om våra medvetna tankar och föreställningar kring en känsla så är pannloben av betydelse. Pannloben gör det möjligt för oss att uppmärksamma, värdera och reglera känslor. Så även om våra alarmsystem signalerar fara så kan vi med hjälp av bl.a. pannloben dämpa känsloreaktionen.

Det finns människor som har ett överkänsligt reaktionssystem och alltså alarmerar om fara väldigt ofta i obefogade situationer sen finns det människor som har problem med sina reglerande system och därför inte kan dämpa sina känsloreaktioner på ett fungerande sätt. För dessa människor kan ångest som egentligen ska ge oss en överlevnadsfördel bli till ett handikapp.

Ångestsjukdomar

Ångest är en komponent av flera i många olika psykiska störningar men för några psykiska störningar är faktiskt ångest själva huvudproblemet, de kallas därför för ångestsjukdomar. Ångesten kan ha utvecklats till att bli en stabil känsla eller så kan rädslan vara överdriven och irrationell vilket ofta leder till lidande för individen och begränsningar i livet. DSM-IV beskriver sju olika ångestsjukdomar: paniksyndrom, specifik fobi, socialfobi, agorafobi, generaliserat ångestsyndrom, tvångssyndrom och posttraumatiskt stressyndrom. Att lida av en ångestsjukdom är ingenting ovanligt och ingenting man ska skämmas för, cirka 25 procent av Sveriges befolkning drabbas någon gång i sitt liv.

Paniksyndrom

En människa som lider av paniksyndrom drabbas av återkommande panikattacker. En panikattack kännetecknas av att individen får en känsla av att han eller hon förlorar kontrollen, tappar andan, blir illamående, upplever hjärtklappningar och overklighetskänslor. En panikattack har ingen rimlig yttre orsak och går ofta över inom loppet av några minuter men för den som drabbats är upplevelsen mycket verklig och skrämmande. Flera människor med paniksyndrom utvecklar därför en rädsla för att få ytterligare attacker vilket kan leda till agorafobi.

Fobier

Individer som lider av fobier upplever en stark och irrationell rädsla för vissa föremål, situationer och aktiviteter. Alla människor som är rädda för något lider dock inte av en fobi utan fobier skiljer sig från vanlig rädsla på det sättet att individen inte kan leva så som hon önskar, rädslan är alltså handikappande. Fobier kan delas in i tre grupper beroende på vad som utlöser rädslan.

Specifikfobi innebär att rädslan utlöses av ett specifikt föremål eller en viss typ av situation. Exempelvis kan man vara rädd för ormar eller trånga utrymmen.

Socialfobi innebär att sociala situationer är det som skapar rädsloreaktionen. Individen känner starkt obehag inför situationer där man hamnar i fokus för andra människors uppmärksamhet, situationer där man kan bli granskad och bedömd.

Agorafobi innebär att rädslan utlöses då man måste vistas på platser där man känner sig trängd, där det kan vara svårt att fly och man inte snabbt kan få hjälp om en nödsituation skulle uppstå. Exempelvis kan personen vara rädd för att vistas i köer, på bussar eller i varuhus. Agorafobi kan utvecklas med eller utan panikattacker. Det kan vara så att en person som drabbats av en panikattack till varje pris undviker situationer där ångest kan utlösas och hjälp inte finns att tillgå. Individen kan därför bli helt isolerad.

Generaliserat ångestsyndrom

Personer som lider av generaliserat ångestsyndrom känner sig nästan alltid spända och ängsliga vilket kan leda till psykosomatiska symptom så som muskelvärk och trötthet. De har en oförmåga att slappna av och känner en ständig oro över vardagshändelser och aktiviteter exempelvis oroar de sig över sin ekonomi eller sin hälsa. Ångesten de känner är överdriven, irrationell och handikappande.

Tvångssyndrom

Tvångssyndrom yttrar sig som tvångstankar och/eller tvångshandlingar men vanligtvis förekommer både och. Tvångstankarna är återkommande fantasier, impulser eller idéer och de handlar ofta om katastrofer och situationer där andra människor eller individen själv kommer till skada. Tvångshandlingar är ett agerande som utlöses av tvångstankarna, ett försök att hantera och minska ångesten som de skapar. Det kan handla om ritualer, samlanden eller undvikande och upprepande beteenden. Exempelvis kan en person ha en återkommande, påträngande tanke som handlar om att bli smittad av HIV. Denna tvångstanke kan utlösa en mängd olika tvångshandlingar så som tvångsmässigt tvättande av händerna, undvikande av kroppskontakt eller ritualer som fungerar som skyddsåtgärder. Man ska dock hålla i minnet att personen i fråga inte lider av vanföreställningar utan vet att beteendet i sig är konstigt och ibland rent av ologiskt men har ändå svårt för att hindra sig själv från att utföra handlandet.

Posttraumatiskt stressyndrom

Människor som vart med om en traumatisk händelse så som misshandel, våldtäckt, krig eller naturkatastrofer kan drabbas av något vi kallar för posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Personen återupplever då händelsen i sina drömmar och via påträngande minnesbilder, ofta kallade för flashbacks. Personen kan också lida av sömnproblem, vredesutbrott, minnes och koncentrationssvårigheter. Andra symptom är överdriven vaksamhet och lättskrämdhet. Minnesbilderna är skrämmande och individen försöker därför ständigt att undvika det som kan erinra om traumat vilket kan leda till social isolering.

Orsaker till ångestsjukdomar

Studier har visat att genetiken spelar en betydande roll i utvecklandet av olika ångestsjukdomar. Man har bl.a. konstaterat att vi är mer benägna att utveckla fobier mot just sådant som under människoartens utveckling utgjort en fara för individen. Man tror att en benägenhet att vara rädd för exempelvis ormar eller höga höjder varit till våra förfäders fördel. Rädslan har gjort att de i högre grad än de som ej varit rädda överlevt och därför haft flera möjligheter till fortplantning. Generna som kodat för rädslan har därför förts vidare genom det naturliga urvalet.

Genetiken förklarar ungefär 30-40 procent av variationerna mellan människor som utvecklar och inte utvecklar socialfobi vilket såklart tyder på en stark genetisk påverkan men det visar oss också att miljön är en viktig faktor att räkna med. Watson påvisade att fobier kan läras in genom klassisk betingning och Bandura visade genom sina studier om socialinlärning och ormfobi att kognitiva faktorer spelar in. Om man ska försöka förklara det hela så kan man säga att vissa människor helt enkelt föds med en större känslighet vilket gör att de reagerar häftigare på negativa livshändelser och alltså lättare än andra utvecklar ångestsjukdomar på grund av stress och inlärning.

Behandling av ångestsjukdomar

Medicin

Tidigare använde man ofta så kallade bensodiazepiner vid behandling av ångest men idag är det vanligare att man erbjuds SSRI-preparat. De nya medicinerna ökar effekten av signalsubstansen serotonin i hjärnan. Biverkningarna av dessa preparat är oftast inte så allvarliga och till skillnad från bensodiazepinerna så är de inte beroendeframkallande.

Terapi

Den teraiform som har den bäst dokumenterade effekten vid ångestsjukdomar är kognitiv beteendeterapi, KBT. I KBT blandar man kognitiv terapi med framför allt exponeringsterapi. Exponeringsterapi innebär att man utsätter sig för det som utlöser ångestreaktionen och successivt ökar svårighetsgraden på övningen. Den kognitiva delen i terapin går ut på att man även försöker utmana sättet som personen tänker och resonerar kring den obehagliga situationen. Att utsätta sig för det som skapar ångest är viktigt för att bryta det undvikande beteendet. Varje gång en person som lider av en ångestsjukdom undviker det som utlöser ångesten förstärks nämligen det undvikande beteendet genom negativ förstärkning. Genom att inte längre undvika situationen utan istället utmana sin rädsla skapas istället nya erfarenheter som kan minska vår nervositet genom att maskera eller konkurrera ut de gamla rädslominnena.

Både mediciner och terapi som används vid ångestsjukdomar verkar fungera eftersom de påverkar vår hjärna på det sättet att vårt inre alarmsystem blir mindre aktivt.