Ätstörningar
till sidans innehållUngefär 3 % av kvinnor i åldrarna 18-30 lider av en ätstörning. De två vanligaste ätstörningarna anorexia nervosa och bulimi nervosa börjar ofta som en till synes oskyldig bantning men av olika anledningar upphör aldrig bantningen. Trots viktnedgång känner sig individen fet och att äta leder till stark ångest.
Anorexia nervosa
Den som lider av anorexia nervosa vägrar att bibehålla en normalvikt och kroppsvikten ligger därför på mindre än 85 % av vad som är förväntat av någon i den åldern och med den längden. Individen känner också en intensiv rädsla för att gå upp i vikt trots undervikten samt har en förvrängd bild av sin kropp eller förnekar allvaret i hur farlig undervikten är. Faktum är att självsvälten är mycket hälsovådlig och anorexia nervosa har den högsta dödligheten av alla psykiatriska störningar med en dödlighet på 1-18 %.
Bulimi nervosa
Bulimi nervosa kännetecknas av återkommande episoder då individen hetsäter. Den sjukes värdering av sig själv är också direkt kopplad till kroppens utseende och stort fokus ligger på just vikten. För att undvika viktuppgång under perioderna av hetsätning tar individen till metoder så som självframkallad kräkning, överdriven träning eller laxermedel.
Den som lider av en ätstörning kan också få problem med att koncentrera sig, bli lättretlig och skapa en fixering vid just mat. Andra symptom är sömnrubbningar, tvångssymptom, muskelsvaghet, sänkt ämnesomsättning och utväxt av små fina kroppshår.
Varför utvecklar människor ätstörningar?
Sjukdomarna har antagligen flera orsaker psykologiska, biologiska och kulturella. De som lider av bulimi uppvisar i högre grad än de som drabbas av anorexia ett impulsivt beteende, depressiva symptom och en sämre förmåga till anpassning men de drivande faktorerna i båda sjukdomarna är ett starkt missnöje med kroppens utseende och en låg självkänsla. Tillsammans med rent biologiska mekanismer så försvårar de också tillfrisknandet. En mängd olika personlighetsdrag så som kontrollbehov och perfektionism brukar hänga samman med önskan att gå ned i vikt. Att äta upplevs som en förlust av kontroll och den förlusten skapar en stark ångest. Andra riskfaktorer för ätstörningar är lågt uppfattat socialtstöd från familjen, strikt bantning, och användandet av undvikande copingstrategier. Det har också visat sig att negativa livshändelser kan utlösa sjukdomarna exempelvis familjekriser eller dödsfall.
Behandling av anorexia
I dagsläget finns det ingen behandling av anorexia nervosa som visar goda effekter för majoriteten av de drabbade. Behandlingen som erbjuds kan därför variera beroende på sjukdomshistoria och individens förutsättningar. Maudsleys modell för familjebaserad beteendeterapi är lämplig för ungdomar under 18 år som inte levt med anorexia i mer än tre år. Modellen är uppdelad i tre delar. Fas ett fokuserar enbart på att få patienten att gå upp i vikt igen, föräldrar och andra närstående har en viktig roll att spela här. Fas två fokuserar också på viktuppgången men här förs ansvaret för processen successivt över på den sjuke. Under den tredje fasen, som först börjar då föräldrarna anser att en hälsosamvikt är uppnådd, är ansvaret för födointaget helt överfört till individen.
Behandling av bulimi
För bulimi nervosa finns det många vetenskapliga studier som visar på goda effekter av kognitiv beteendeterapi och interpersonell terapi. Oftast är KBT den terapi som erbjuds i första hand eftersom den behandlingen visar på snabbare effekter. KBT syftar till att patienten ska äta mer normalt, stärka sin självkänsla och förstå orsaken till sitt eget beteende. Terapeuten ska hjälpa patienten att identifiera de faktorer som utlöser hetsätningen exempelvis negativa känslor och hitta alternativa lösningar till problem.