Kriser
till sidans innehållVid olika omvälvande händelser kan vi ibland uppleva starka ångestkänslor, uppleva att vår självbild är hotad eller att behov som är viktiga för oss är hotade. Detta är kännetecken på att vi upplever en kris. En psykisk kris är ett mentalt tillstånd som utlöses av en yttre omständighet och som sätter kroppen i stressläge.
Vanligt är att vi skiljer mellan två olika typer av kriser: utvecklingskriser och traumatiska kriser.
Utvecklingskriser
Det är naturligt att förändringar sker i våra liv och som en följd av det utvecklas vi som människor men ibland händer det att man då en förändring sker inte längre känner att man har grepp om tillvaron. Man är ute på okänd mark och känner varken igen sig själv eller människorna runt omkring en. Man pratar då om en utvecklingskris. Omständigheter som kan utlösa den här typen av kris är exempelvis puberteten, pensionen, att barnen flyttar hemifrån eller att man själv för första gången ska flytta hemifrån. Det som kännetecknar en utvecklingskris är alltså att det sker väntade livsförändringar som innebär nya krav på individen som inte alltid vet hur denne ska hantera detta.
Traumatiska kriser
Traumatiska kriser är till skillnad från utvecklingskriser inte väntande utan oväntade och de uppstår på grund av psykiska trauman. Individens hela tillvaro upplevs som hotad och tryggheten försvinner. Olika faktorer som kan utlösa en traumatisk kris är:
- Hot. Verkliga eller symboliska hot utlöser stressreaktioner i kroppen och kan försätta oss i kris.
- Förluster. Det kan handla om dödsfall där man förlorar verkliga människor men också om skilsmässor som leder till förlust av självkänsla eller sjukdom som leder till att man förlorar en mänsklig förmåga.
- Ansvar. Då vi känner oss ansvariga för något dåligt exempelvis menar att vi orsakat en trafik olycka eller lett ett företag i konkurs så känner vi ofta skuld. Den skulden kan utlösa en krisreaktion.
- Kränkningar. Den som blir utsatt för övergrepp eller upplever sig själv som offentligt förödmjukad känner lätt skam och vanmakt. Detta är känslor som kan utlösa krisen.
Vanliga krisreaktioner
Alla reagerar olika då de hanterar och försöker bearbeta en kris men det finns vissa kännetecken. Oro, koncentrationssvårigheter, ilska, apati, värk, sömnsvårigheter och inlärningsproblem är bara några exempel. En fortsatt rädsla där man oroar sig för att ytterligare hemskheter ska inträffa är vanligt. Fobier för situationer, platser och saker man kopplar samman med traumat kan därför utvecklas. Vanligt är också att överlevaren av ett trauma börjar grubbla över det som hänt. Kunde jag ha förhindrat att detta hände? Varför överlevde jag och inte de andra? Att inte bearbeta sitt trauma kan i längden leda till sjukdomar som depression.
PTSD - PostTraumatiskt StressynDrom
Vid ett trauma får vi en överdos av känslosamma intryck vilka vår kropp inte kan hantera samtidigt utan måste dela upp i mindre portioner som vi klarar av. Personer som upplevt mycket svåra händelser som rån, krig eller våldtäkt kan därför drabbas av en sjukdom kallad posttraumatiskt stressyndrom. Sjukdomen gör att den drabbade om och om igen påminns om händelsen genom exempelvis flashbacks eller mardrömmar. Ofta är det något i miljön som påminner om traumat som också utlöser flashbacksen vilket gör att personen ifråga ofta undviker dessa situationer.
Krisens faser
Alla reagerar olika i en kris men man kan ändå finna olika gemensamma steg som alla verkar genomgå. Man brukar säga att krisbearbetningen sker i fyra faser.
Chockfas
När en mycket oväntad händelse inträffar kan man lätt uppleva en känsla av overklighet man tar inte riktigt in det som inträffat. Man blir förvirrad och kan utåt sätt verka helt oberörd men i det inre råder kaos.
Reaktionsfas
Till slut kommer personen dock att reagera på det inträffade. Ibland sker det efter bara någon timme och ibland kan det ta ett par dagar. Personen börjar inse vad som hänt bit för bit och reagerar med starka känslor som förtvivlan och ilska. Här drabbas man också lätt av sömnstörningar, utmattning och depression.
Bearbetningsfas
Till slut börjar man återfå kontrollen över sina känslor och kan på ett mer medvetet sätt börja hantera och bearbeta händelsen. All tid går inte längre åt till att tänka på händelsen utan man kan släppa det under perioder, perioder som blir längre och längre.
Nyorienteringsfas
Ett trauma glöms sällan bort men de kan läka så till den grad att individen återigen kan fokusera på framtiden. Händelsen blir en del av ens liv, livet blir inte desamma som tidigare men det kan ändå kännas meningsfullt och glädjerikt.