Beteendeterapi

Klassisk betingning

Klassisk betingning är det som sker då vi kopplar samman två stimuli med varandra så att de utlöser samma reaktion. Detta inlärningssätt använder man främst på två sätt i terapisituationer: 1. Man försöker få personer som lärt sig att reagera med ångest på ett visst stimuli att släcka ut den inlärda responsen 2. Man försöker få personer att byta ut en inlärd respons mot en annan.

Exponeringsterapi

Om man tittar på olika fobier som människor har så menar behavioristerna att dessa är inlärda. Man har lärt sig att koppla samman exempelvis en hund med en potentiellt farlig situation och blir därför rädd för hunden. Om man sedan får syn på en hund så gör rädslan att man undviker den och på så sätt undviker man att bli rädd.

Exponerings terapi handlar just om att man måste exponera sig själv för det som utlöser rädsla eller ångest. Man får inte undvika det! Om något lärts in via klassisk betingning så kan man släcka ut den inlärningen om man får exponeras för stimuli som skapar rädsla (exempelvis en hund) utan att något dåligt händer. Först kommer man att känna ångest och obehag men om man fortsätter att vara i närheten av snälla hundar i en icke hotande miljö så kommer rädslan att avta. När en klassisk betingning tas bort på detta sätt så kallar man det för utsläckning.

Systematisk desensibilisering

Systematisk desensibilisering handlar om att byta ut en respons på ett stimuli mot en annan. Ofta vill man byta ut en ångestrespons eller rädslorespons mot avslappning.

Ett viktigt första steg i detta är att lära sig metoder för hur man blir avslappnad i kroppen. Om jag känner mig spänd, hur gör jag då för att få mina muskler att slappna av? Ett annat viktigt steg är att tillsammans med sin terapeut fundera fram olika scenarier som utlöser rädsla. Dessa scenarier rangordnar man sedan efter hur pass rädd man blir av dem exempelvis: På en skala från 1 till 10 blir jag 3 rädd när läraren berättar att vi ska ha ett prov om 2 veckor. På en skala från 1 till 10 blir jag 9 rädd när jag ser en fråga som jag inte kan svaret på under ett prov.

När man gjort detta på ett tillfredsställande sätt så kommer terapeuten att placera dig i ett avslappnat tillstånd och sedan be dig att tänka på det första scenariot, det som utlöser 1 av 10 i rädsla. Du ska tänka på det under en tid och samtidigt vara avslappnad. Eftersom att du inte kan vara både rädd och avslappnad samtidigt så kommer din rädsla att bytas ut mot en känsla av avslappning i kroppen istället. Man gör detta ett antal gånger och när man kan föreställa sig detta scenario ganska länge utan att uppleva ångest eller rädsla så går man vidare till scenario två. Efter det tar man scenario tre och så vidare.

Man kan även kombinera desensibilisering med exponering. Då utsätter man sig för det som skapar rädsla lite i taget men i det verkliga livet (istället för att göra det i fantasin) samtidigt som man behåller ett avslappnat läge. Den som har en hissfobi kanske först får se andra personer åka i en hiss, sedan själv får gå in i en hiss för att tillslut själv kunna åka med hissen.

Aversionsterapi

Exponering och systematisk desensibilisering handlar om att minska ångestresponser medan aversion handlar om att skapa ångestresponser hos människor. Om man tar en person med alkoholproblem så brukar denna koppla samman alkohol med exempelvis välbehag vilket inte är bra eftersom att det får personen att vilja dricka. Här kan man då använda aversion för att få personen att istället koppla samman alkohol med något som får denna att inte vilja dricka. Det finns exempelvis tabletter som framkallar illamående och kräkningar om man dricker alkohol. Tar man sådana tabletter och sedan inte kan låta bli att dricka så kommer man att få en otrevlig erfarenhet som nu kopplas samman med intaget av alkohol.

Operant betingning

Med hjälp av förstärkningar och bestraffningar vill man i beteendeterapi öka eller minska förekomsten av ett beteende. Om man vill lära någon något så bör man dock ha med i beräkningen att förstärkningar oftast fungerar bättre än bestraffningar eftersom att bestraffningar endast berättar för dig vad du inte ska göra inte vad du ska göra istället. Man försöker också att undvika bestraffningar eftersom att de kan vara skadliga eller smärtsamma för patienten. Det finns dock tillfällen då patienter har beteenden som är farliga och/eller skadliga och man inte ser några andra möjligheter till att få bort beteendet än att använda sig av bestraffningar.

Ett sätt att använda förstärkningar i terapisituationer är att exempelvis på sjukhus dela ut polletter till patienterna då de gör något bra så som att ta hand om sin egen hygien. Polletterna kan sedan bytas in emot saker som tv-tid eller godis. Tanken med polletterna är endast att få väldigt sjuka personer att påbörja ett önskat beteende. För att beteendet ska kunna fortsätta utanför sjukhuset så måste polletterna senare ersättas med andra sociala eller inre förstärkare så som stolthet.

Förstärkningar kan också användas då man vill träna på självkontroll. Patienten kanske har problem med olika tvångsbeteenden som att tvätta händerna ohälsosamt ofta. Terapeuten och patienten kan då tillsammans bestämma vad som är ett önskvärt beteende. När patienten sedan lyckas utföra beteendet på det sätt som bestämts så kan terapeuten förstärka beteenden, patienten kan också belöna sig själv på olika sätt.

Socialinlärning

Ett effektivt sätt för människor att lära sig nya saker är att se andra utföra beteenden. I terapisituationer kan man få lära sig vanliga metoder för att exempelvis stå emot grupptryck. Den sociala inlärningen används då genom att en modell (terapeuten eller någon annan) introducerar nya möjliga beteenden eller själv utför ett önskvärt beteende. Man kan också få öva på olika beteenden genom olika övningar och rollspel. Genom att öva beteenden i en säker miljö så ökar man chanserna för att man ska lyckas genomföra dem även ute i det verkliga livet.