Socialinlärningsteori och tv

De som har svårast för att skilja mellan fiktion och verklighet är små barn där har forskning visat att de använder aggressivt beteende de observerat via medier så tidigt som i förskolan. Detta är något att tänka på speciellt eftersom att man i USA under 1990-talet konstaterade att lördagsmorgonens tecknade serier i snitt innehöll 18 våldsamma handlingar per timme. Den här typen av inlärning kan självklart även vara positiv och det är därför viktigt att införa positiva modeller i barnprogrammen som kan lära de unga om demokrati, empati eller rent av ett främmande språk.

Inte bara TV

1995 konstaterade Vis Post att tv-programmen i Japan innehåll en mycket högra grad av våld än tv-programmen i USA men i Japan rapporterades det inte om våldsamt beteende i lika hög grad som i USA. När man säger att vi lär oss våld av att titta på tv så ska man alltså minnas att det inte är den enda faktorn som skapar ett våldsamt beteende, det krävs mer. Viktigt för att vi ska imitera ett beteende från tv är exempelvis att vi identifierar oss med modellen. Om vi upplever karaktären som liknande oss själva så ökar chansen för att vi ska kopiera det.

Även vuxna tar efter modeller som inte är verkliga. Det har visat sig att karaktärer i tv-serier kan fungera som vänner för den som inte har så många vänner i det verkliga livet, de håller oss sällskap och ger oss en social stimulans. Det har exempelvis visat sig att normaliserandet av homosexualitet i USA går mycket snabbare än man trodde att det skulle gå vilket man tror bland annat beror på den stora mängd homosexuella karaktärer i just tv-serier. Den som tittar på serierna får en fiktiv vän i den homosexuella karaktären och människor har inte fördomar i samma utsträckning gentemot de vi ”umgås med”. Forskningen kring hur vi lär vis medier så som filmer, serier och spel blir alltså viktigt inte bara för att minska inverkan ifrån våldsamma shower utan även för att främja positiva beteenden i samhället.