Carl Rogers

Den värld vi lever i upplever vi inte objektivt enligt Carl Rogers utan händelser och situationer färgas alltid av personen som upplever dem. Det som är bra enligt en individ upplevs kanske inte som positivt enligt en annan eftersom denne har en annan personlighet, andra erfarenheter och önskningar. Tyvärr kan detta leda till att individen hamnar i konflikter med andra individer eller grupper i samhället.

Självet och idealsjälvet

Rogers hade en tanke om att vi alla har en bild av hur vi är (självet) och en bild av hur vi skulle vilja vara (idealsjälvet). Tyvärr stämmer dessa två inte alltid bra överens och då mår vi som individer inte särskilt bra eftersom vi då är missnöjda med den egna personen, Rogers kallade detta tillstånd för inkongruens. Kongruens är inkongruensens mosats, vid kongruens är självet och idealsjälvet ungefärligt desamma och individen känner sig tillfreds med sig själv.

Villkorslös kärlek

Alla människor har behov och enligt Rogers är behovet av kärlek ett av de viktigaste. Tyvärr erfar många människor kärlek på ett styrt och kontrollerande sätt, kärleken är villkorad. Man får bara kärleken om man beter sig på ett visst sätt, säger rätt saker och gillar rätt grejer. Vi blir inte älskade för de vi verkligen är, vi blir inte älskade villkorslöst.

Att bli älskad villkorslöst bara för att du är du är viktigt för individens utveckling och allra viktigast är det i barndomen. Villkorad kärlek kan leda till inkongruens hos barnet. Som förälder är en villkorslös kärlek inte alltid något enkelt att förmedla till sitt barn. Ofta uttrycker man sig på klumpiga sätt och villkorar då sin kärlek till barnet. Fundera ett tag över skillnaderna i de två följande uttrycken: 1. ”Sluta nu, mamma tycker inte om dig när du gör så” 2. ”Sluta nu, mamma tycker inte om när du gör så”. I det första uttrycket förklarar mamman att hon inte tycker om dig om du beter dig på ett visst sätt medan hon i det andra uttrycket förklarar att hon ogillar ett visst beteende men säger aldrig att hon skulle sluta gilla dig som individ för att du utför det beteendet.

Masker vi tar på oss

I alla samhällen finns det normer, en sorts oskrivna regler gällande hur vi ska bete oss, se ut, tycka, känna osv. i olika situationer. Oftast följer vi dessa normer och ses därför som normala av samhället men alla avviker ifrån dem på något sätt, stort eller litet. Ibland när vi avviker från normen blir vi oroliga för att inte bli accepterade och älskade av människorna runt om oss och därför tar vi ibland på oss något Rogers kallade för masker. En mask är som en teatermask något vi sätter på oss för att ytligt förändra vem vi är men i vårt inre är vi fortfarande densamma. Tänk dig att det går en pojke i din klass som tycker att andra pojkar är attraktiva. Varje dag matas han med diskret information som berättar för honom att det normala och önskvärda i vårt samhälle är hetrosexualitet, ordet bög används på ett nedlåtande sätt och alla hans vänner har skaffat flickvänner. För att inte riskera att stötas bort från gruppen och anses vara onormal tar han på sig en mask, en mask som föreställer en heterosexuell man. Pojken vet inte själv om att han sätter på sig den här sociala masken och inte heller varför men den hindrar honom från att utvecklas som den individ han verkligen är. När vi sätter på oss masker för att vinna andras kärlek blir vi nämligen älskade för de vi innerst inne inte är.

Klientcentrerad terapi

Rogers utvecklade en terapi metod som han kallade för klientcentrerad terapi eftersom fokus ligger på just klienten. Metoden utvecklades inte för att bota svårt sjuka utan för att hjälpa vanliga människor som av någon orsak inte mådde bra. Rogers menade att alla kan ha behov av terapi och hjälp i vardagen någon gång i sitt liv.

Begreppet klient infördes istället för patient eftersom ordet patient förmedlade känslor av sjukdom till individen och om man är sjuk behöver man en läkare som kan bota en. Rogers menade att varje individ själv har möjligheten att lösa sina problem och om man sjukförklarar dem så tar man bort det personliga ansvaret. Den klientcentrerade terapin vill hellre lägga fokus på det friska hos människan istället för att gräva i det som inte fungerar. Det är ju också så att det mesta vi kallar för psykisk sjukdom endast är en variation av normala beteenden och vem har egentligen rätt att säga när ett normalt beteende blir sjukt?

Klientcentrerad terapi handlar främst om att lyssna med ett öppet sinne. Terapeutens uppgift blir att skapa ett växtbefrämjande klimat där klienten vågar öppna sig. Detta gör man bl.a genom att engagerar sig i klientens problem, vara icke dömande och empatisk. Alltså terapeuten blir en äkta person och terapin präglas av samma anda som då en förälder villkorslöst älskar och försöker vägleda sitt barn rätt.