Kognitiva schemas
till sidans innehållMänniskor mår bra av ordning och reda. Om vår tillvaro är alltför svårtolkad och kaotisk reagerar vi med känslor som ångest och oro. Rutiner och en viss förutsägbarhet är därför ett måste för vårt välbefinnande. I ett försök att förstå vår omvärld och göra den mer förutsägbar kategoriserar vi sakerna runt om oss. Dessa kategoriseringar ligger sedan till grund för hur våra kognitiva schemans ser ut och de i sin tur styr hur vi som människor tänker, känner och beter oss.
Att kategorisera omvärlden
Vi börjar kategorisera vår omgivning redan som små barn och de konstruktioner som vi skapar blir sedan successivt förstärkta eller motbevisade. Tänk er ett barn som varje gång han sitter i sin barnvagn och möter en hund hör sin mamma säga – Titta vilken fin vovve. Snart börjar barnet se ett samband med mammas pekande på det håriga, fyrbenta objektet och ordet vovve. Håriga, fyrbenta objekt stoppas därför in i kategorin vovvar. Barnet börjar så småningom själv peka på saker i omvärlden och säga vovve. När pojken då pekar på hundar svarar mamman genom att säga – Ja, en vovve, och förstärker på så sätt konstruktionen som barnet gjort. Men ibland kommer barnet att göra fel och exempelvis peka på en katt när han säger vovve. Då kommer mamman att svara – Nej det är en kissekatt, och på så sätt motbevisa konstruktionen. I den lilla pojkens huvud finns nu kategorin vovvar. Vovvar beskrivs av pojken som fyrbenta, håriga djur som har en nos och en svans men alla djur som passar in på den beskrivningen är tydligen inte hundar och placeras därför inte i kategorin.
Förenklat skulle man kunna jämföra våra huvuden med mappsystemet i en dator. När vi föds böjar vi med bara en mapp som vi kan jämföra med mina dokument. Vart efter vi lever skapar vi nya mappar och vi sorterar ner allt vi upplever i dessa mappar oavsett om det handlar om personer, platser eller situationer.
Kognitiva scheman
Kognitiva scheman är grundantaganden om hur världen fungerar. De bygger på våra kategoriseringar och deras grund är alltså våra tidigare erfarenheter. Dessa till ofta mycket stor del omedvetna antaganden reglerar hur vi uppfattar situationer och personer, ger sinnesintryck en mening samt väcker känslor hos oss. De är kognitiva strukturer i vårt psyke och kärnan i allt vårt tänkande.
En människas kognitiva scheman är nära kopplade till hennes identitet vilket gör dem svåra att förändra. Redan från tidig barndom utvecklas de föreställningar vi har om oss själva och omvärlden och de sitter så djupt rotade i oss att vi inte ens uttalar dem för oss själva. Ett exempel på ett grundantagande kan vara ”Jag är en värdefull person” . Våra kognitiva schemans fungerar som absoluta sanningar som vi agerar utifrån.
Utmärkande för kognitiva scheman
Våra grundantaganden är ofta stabila, övergeneraliserade och globala. Vilket innebär att de är svåra att förändra, drar allt och alla över en kant samt omfattar alla möjliga situationer. Om vi tar grundantagandet ”världen är rättvis” som exempel så skulle inte det antagandet förändras bara för att man arbetat hårt på ett skolarbete men ändå inte fick det betyg man förtjänade, man skulle anta att arbetsmarknaden precis som skolvärlden är rättvis trots att man vet att enbart barn till anställda på Företag X får sommarjobb på Företag X, man skulle också förvänta sig en rättvis uppdelning av resurser oavsett om det handlade om att dela lika på en chipspåse eller på en stor lottovinst.
Våra scheman styr oss omedvetet
Alla tankar, känslor och beteenden en människa har som aktiverar ett schema påverkas av schemat. Vi upplever alltså världen genom våra schemans. Man skulle kunna beskriva det som om vi ser världen genom ett par selektiva glasögon. Vår hjärna använder sig av olika mekanismer som gör att information som inte passar in i våra mallar sorteras bort (filtrering) medan annan utebliven information läggs till (komplettering). Detta gör hjärnan eftersom hjärnans kapacitet är begränsad, vi har helt enkelt inte resurser och tid nog att analysera allt och alla i minsta detalj.