Repetitivt tänkande
till sidans innehållNär vi befinner oss i en situation exempelvis då vi ska gå över gatan så har vi inte tid att överväga alla olika sätt att göra det på, och vi kan inte ta in all information runt om händelsen för att ta ett välgrundat beslut innan vi agerar. I vardagen måste vi agera snabbt och kunna sköta saker på rutin. Detta kan vi göra eftersom att vi har hanterat liknande situationer tidigare och dessa erfarenheter har lagrats i våra hjärnor som små scheman över hur just dessa situationer fungerar. När vi nu ska agera i denna nya situation så aktiveras schemat och berättar för oss hur vi ska göra även denna gång.
Även om vi själva inte hanterat en liknande situation tidigare så kanske vi sett någon annan göra det, eller hört någon annan förklara hur man ska agera i situationer som denna. Då har vi ändå ett påbörjat schema kring hur vi ska hantera det som nu händer. Människor har en förmåga att lära av varandra som gör att kunskap är lätt att sprida. Men ibland så blir våra förmågor också våra begränsningar. Det faktum att vi aktiverar våra gamla scheman gör det svårt för oss att tänka på nya sätt. Vi repeterar ofta bara gamla tankar istället för att komma på nya kreativa nya lösningar på problem.
Vid ett experiment som man gjort för att påvisa detta gav man en grupp med människor ett snöre med en vikt i änden. Man förklarade och visade att detta snöre med en vikt fungerade som en pendel sedan la man pendeln på ett bord bredvid en spik och bad försökspersonerna att sätta upp pendeln på väggen. Personerna tittade på bordet, tittade på försöksledaren och påpekade sedan att det inte fanns någon hammare och att de därför inte kunde sätta upp pendeln på väggen. De misslyckades alltså med uppgiften. När man istället endast tog försökspersoner till ett bord där ett snöre, en vikt och en spik låg och bad dem att sätta upp föremålen på väggen så tog försökspersonerna vikten och slog in spiken i väggen innan de knöt fast vikten i snöret och knöt upp den egengjorda pendeln på väggen. Detta experiment visar att personer som fått se och höra att ett snöre med en vikt är en pendel låser sig vid begreppet och ser inte hur de kan använda föremålet på andra sätt. De repeterar gammal kunskap istället för att använda det som de har framför sig för att lösa ett problem.
Om vi ställs inför problem går vi in i våra kognitiva scheman och letar efter liknande tidigare händelser. Om vi hittar en liknande händelse fixerar vi ofta vid de gamla lösningarna och exkluderar alla andra sätt att tänka på. På så sätt begränsas vår kreativitet av vår förmåga att utnyttja tidigare erfarenheter och andras kunskaper.