Barnets sinnen

Man brukar säga att människan har fem sinnen att upptäcka världen med, syn,hörsel,känsel, smak och doft. Redan då vi föds finns dessa fem sinnen på plats men de är olika utvecklade. Några av våra sinnen börjar vi att använda redan innan vi föds vilket ger oss erfarenheter från magen, en sorts miljöpåverkan som gör att även enäggstvillingar (som är genetiskt identiska) är olika då de föds. Andra sinnen utvecklas senare. Men man ska minnas att bara för att sinnena är utvecklade och kan användas så betyder inte det att barnet använder dem på samma sätt som en vuxen.

Forskning kring små barns sinnen

När man forskar kring barn och deras sinnesutveckling så kan man inte bara göra en vanlig syn eller hörselundersökning som man gör på vuxna utan man använder sig av olika experiment och metoder för att få veta vad barnen ser, hör känner och så vidare. Ett par vanliga metoder är preferensmetoden och habitueringsmetoden. Preferensmetoden innebär att man ser vad som håller kvar barnets intresse under längst tid, man ser alltså vilket av två val barnet verkar föredra och om barnet alls gör någon skillnad mellan valen. Habitueringsmetoden innebär att man vänjer barnet vid ett visst stimuli och sedan tillför man något nytt och ser om barnet upptäcker detta. Andra saker vi kan titta på är om barnet reagerar på stimuli med rörelser, ökad andning eller elektrofysiska förändringar i hjärnan.

Olika metoder hjälper oss att komma närmare kunskap men man ska också komma ihåg att resultat går att tolka olika. Ett exempel på detta är då man forskar om barns upplevelse av smärta. Man som forskare välja en observationsstudie och titta på barns reaktioner då smärtsamstimulans förekommer. Denna typ av studier tyder på att små barn (under ett år) inte reagerar lika intensivt som äldre barn och därför kan detta tolkas som om små barn inte upplever/känner smärta lika intensivt som lite äldre. Ett annat sätt att studera barns upplevelse av smärta är att titta på deras nervsystem som faktiskt skickar smärtupplevelserna genom kroppen. Då ser man att små barn har ett lika utvecklat system som vuxna då det gäller att känna smärta men ett mindre utvecklat system för att lindra sin egen smärta med ämnen som endorfiner (kroppens egna morfin). Detta skulle alltså kunna tolkas som om små barn känner smärta mer intensivt än lite äldre men är oförmögna att kommunicera detta till omvärlden. Hur de små barnen faktiskt upplever smärta vet vi dock inte, vi kan bara tolka de olika resultaten och detta gör vi alltid på ett subjektivt sätt, baserat på våra egna erfarenheter och trossystem.

Barnets syn

Vid födseln är synen det minst utvecklade sinnet hos barnet. Ögonen har varit slutna inne i livmodern och när barnet väl börjar använda sina ögon så ser det endast tydliga kontraster och saker som rör sig. Då barnet är nyfött ser det allt suddigt men synen utvecklas snabbt och det lär sig att fokusera och hålla ögonkontakt redan under de första månaderna. Dock är synen hos små barn mycket sämre än vad många vuxna tror. När man anger hur bra synskärpa vuxna har så skriver man det 6/6 och för nyfödda är synskärpan 6/100. Det betyder att om en vuxen ser något tydligt på 100 meters avstånd så ser barnet det lika tydligt på 6 meters avstånd. Det lilla barnet uppfattar inte detaljer men det gör inte så mycket eftersom att det mesta så små barn tittar på är stort. När barnet är 6 månader så är synskärpan 6/30 och ser alltså det som en vuxen ser tydligt på 30 meters avstånd tydligt om det befinner sig på 6 meters avstånd. Barn i denna ålder kan fokusera på olika avstånd och välja vad de vill titta på. Nu väljer de även ofta att titta på just små saker som smulor, kanske eftersom de tidigare inte sett dessa. Först vid 2 års ålder har barnet en nästan lika god synskärpa som en vuxen.

Vad barnet ser handlar inte heller bara om hur utvecklat sinnet är utan även om hur barnet lärt sig att tolka det som det ser. Man kan se på en och samma sak ifrån olika håll och vinklar, objektet blir mindre om det är långt borta och ser annorlunda ut i olika ljusförhållanden. Barnet måste lära sig att bortse ifrån det oväsentliga och se objektets generella egenskaper för att verkligen ha en användbar syn. Barnet behöver alltså erfarenheter för att verkligen kunna använda sinnet synen på ett bra sätt. Detta kan vara viktigt att minnas då man har en tvååring nära trafik, även om barnet ser bilar lika bra som en vuxen så kan de inte göra exempelvis hastighetsbedömningar lika bra ännu.

Små barn har alltså en ganska dålig syn men de kan ändå använda detta sinne och synen hjälper dem både att utforska världen och att överleva i den. De ser stora konturer och kontraster. De har en förmåga att reagera genom att lyfta upp armarna som ett skydd om det ser ut som om en kloss närmar sig. Redan vid en till två månaders ålder så är färgseendet lika utvecklat som hos en vuxen och runt tre månaders ålder har barn ett visst djupseende som hjälper dem att exempelvis inte krypa ut för en kant. Det avstånd som det nyfödda barnet ser bäst på är det avstånd som skapas mellan barnet och förälderns ansikte då barnet sitter i famnen vilket är en fördel för barnet eftersom föräldern är det viktigaste för barnet att lära sig känna igen. Hela tiden tittar små barn på sina föräldrar för att få information om hur de ska bete sig.

Känna igen ansikten

För barn är det mycket viktigt att känna igen de omvårdande personerna i närheten. Det är dessa människor som barnet tittar på för att veta om en situation är säker eller farlig. Barn utforskar sina föräldrars ansikten och lär sig alltså på detta sätt det emotionella innehållet i olika situationer. Det kan vara bra att tänka på detta då man tillexempel väljer att sätta sitt barn i en framåtvänd barnvagn, om barnet inte kan se ditt ansikte och din reaktion på det som kommer emot dem så kan de bli ängsliga och osäkra då nya situationer uppstår.

Experiment visar tydligt att barn föredrar att titta på ansikten eller föremål som liknar ansikten framför andra saker. Vi har alltså en medfödd preferens mot ansiktens egenskaper men att känna igen ansikten är inte en medfödd egenskap. Nyfödda barn ser enbart ansiktets konturer och det är först vid två månaders ålder som barn har förmgan att fokusera på de centrala delarna av ett ansikte så att de kan hålla ögonkontakt. Inte förrän vid tre månaders ålder kan de känna igen ett ansiktsuttryck vilket också gör att många föräldrar känner att deras socialasamspel med barnet dramatiskt ökar vid denna ålder. Mammans ansikte lär sig barn mycket fort att känna igen vissa studier visar att redan fem dagar gamla barn verkar känna igen sina mödrars ansikten. Detta kräver dock att ansiktet inte maskeras så att barnets dåliga syn inte blir en begränsning, de ser ju bara konturer, vilket betyder att en peruk eller sjal exempelvis hindrar så små barn att känna igen dem.

Ansiktsuttryck är extremt viktiga för barnet att känna igen och de tittar hela tiden omgivande människor i ansiktet vilket tillslut gör att de blir experter på att känna igen ansikten. De blir experter på detta genom sina många erfarenheter. Något intressant som forskare konstaterat är att ju bättre människor blir på att identifiera människors ansikten desto svårare blir det för dem att göra skillnad på djurs ansikten. 9 månaders barn är bättre på att skilja apors ansikten ifrån varandra än vad vuxna är. Barn på fyra månader påverkas inte heller av om ansiktena presenteras upp och ned eller rättvänt men det gör vuxna. Man kan jämföra detta med hundexperter vilka har problem med att identifiera felvända hundar vilket inte “icke hundexperter” inte har.

Barnets hörsel

Barns hörsel är till skillnad från synen ganska välutvecklad redan vid födseln, barn känner igen ljud, hör skillnad på toner och kan lokalisera ljudkällor bara dagar efter födseln. Den som iakttar en två till fyra månaders baby kan se hur huvudet vänds efter exempelvis föräldrarnas röster. Förmågorna är inte riktigt lika välutvecklade som hos vuxna men de finns där.

Barns hörsel är extra känslig för ljud med frekvensen 250-400 hz vilket är huvudområdet för mänskligt tal och de föredrar tal framför andra ljud. Allra bäst gillar de barnanpassat tal vilket människor ofta använder utan att de tänker på det då de pratar med små barn. De blir tydligare med intonationen, pratar mer rytmiskt och använder en lite ljusare röst. Allt detta är bra för barnets egna språkutveckling. Tydligare intonation gör att barnet enklare kan imitera ljudet. Tonläget och rytmen i talet ger ledtrådar till barnet gällande det emotionella innehållet i det vi säger, pratar vi om något som gör oss glada eller om något som gör oss ledsna. Språk fastnar också hos barnet medan andra lika vanligt förekommande ljud ignoreras eftersom att barnet dras mot det mer rytmiska ljudet.

Då man forskar kring barns hörsel och vad de föredrar så låter man ibland barnen suga på en napp och genom sina sugningar styra vad de hör för något. Om man gör detta och ger barn som bara är några dagar gamla ett val i att höra eller inte höra sin mammas röst så föredrar de att höra mamman. De föredrar mammans röst framför andra kvinnors röster och de föredrar rytmiskt tal med emotionellt innehåll framför mer monotont tal utan ledtrådar om situationen (ex mamman läser en text baklänges).

Vi vet också att barnets hörsel fungerar redan innan födseln och att barnet känner igen ljud så som sin mammas röst från graviditeten. Men eftersom att rösten låter annorlunda för barnet i magen då det omslöts av fostervatten och en buk (jämför med hur saker låter då du har huvudet under vatten) så tror man att det är rytmen i talet som känns igen. Som förälder kan man utnyttja det faktum att barnet hör saker i magen och redan under graviditeten spela eller sjunga speciella låtar för magen, vilka senare kan lugna ned barnet och erbjuda det trygghet.

Övriga sinnen

Smak och doft

Smak och doft sinnet utvecklas tidigt hos barn och vi föds med vissa preferenser gentemot söta och milda smaker/dofter. Man har bland annat testat detta genom att se hur länge barn vill suga i sig vatten som smakar socker jämfört med vatten som smakar salt. Att barnet direkt har dessa preferenser är viktigt för att barnet ska söka sig direkt till bröstet (modersmjölk är mycket söt och fet). Men inte bara medfödda preferenser styr vad barnet vill äta utan erfarenheter är viktiga. Det mamman åt under graviditeten känner barnet igen i modersmjölken och denna kost föredras. Om mamman helt ändrar sitt matintag efter graviditeten är det faktiskt inte ovanligt att barnet reagerar på detta. De medfödda preferenserna är viktigast de första månaderna i barnets liv sedan blir erfarenheter och nyfikenhet på det nya allt viktigare för vad barnet föredrar att äta. Då barnet är 2-5 år har de sociala preferenserna större inverkan än de medfödda faktiskt. Det innebär att barn då föredrar den mat som kulturen anser vara god, säker och lämplig. Som förälder kan det vara viktigt att ha detta i åtanke, om man använder exempelvis glass som belöning så kommer nämligen glass att vara något som barnet senare föredrar framför annan mat då de sociala erfarenheterna visat att glass är gott.

Nyfödda barns ansiktsuttryck då de får smaka

• söt vätska —> avslappnad, liknar ett leende
• sur vätska —> rynkar näsan, kniper ihop munnen
• besk vätska —> sticker ut tungan

Doftsinnet har en stor inverkan på smaksinnet men det används också flitigt av små barn även för andra saker. Redan tidigt känner barn igen bekanta dofter och kan exempelvis identifiera sina föräldrar med detta sinne. Man har bl.a visat att barn redan efter 12-18 dagar föredrar mammans svettdoft framför andra kvinnors om de ammas (icke ammande barn är inte lika nära mammans armhåla då de äter och får antagligen inte samma tidiga inlärning gällande just denna doft).

Känsel

Ett annat sinne som är välutvecklat redan vid födseln är känsel. Beröring erbjuder barnet en välbehövlig trygghet och de flesta små barn gillar att bli smekta eller masserade. Extra viktig är den beröring som sker hud mot hud då den gynnar både psykologiska och fysiologiska processer hos barnet och dess vårdnadshavare. Att ligga hud mot hud gör att mjölkproduktionen ökar hos mamman, barnet för lättare för att reglera sin kroppstemperatur och den viktiga anknytningen mellan barn och vårdnadshavare gynnas. Speciellt känsel i munnen utvecklas tidigt hos små barn och de stoppar ofta saker i munnen för att undersöka dem redan innan de fått koll på var de har sina händer, vilka vuxna ofta använder för att undersöka sin omvärld.