Barnets språkutveckling

Tidigare har man sett barnet som ett litet tomt kärl som de vuxna fyller med kunskap. Den vuxne lärde barnet att samtala. Idag så inriktar sig forskningen mer på att språket utvecklas i ett samspel mellan barnet och de vuxna. Barn har en medfödd preferens gentemot talat språk jämfört med andra ljud och vuxna använder ofta babyspråk då de talar till barn. Lekar mellan barn och vuxna påminner ofta om konversationer och föräldrarna ser leenden, gäspningar och rörelser som en del i en dialog när de svarar barnet. Inte helt sällan verkar barn också konversera utan anledning de pekar på saker och säger vad det är eller upprepar samma ord om och om igen. Det viktiga verkar inte vara att förmedla något utan samspelet i sig.

Barn använder språket för att söka kontakt. Med ett språk kan de förmedla inte bara behov utan även känslor och upplevelser. Många barn har stora behov av att berätta om sin dag för sina föräldrar, vad de gjort på dagis eller med den andre föräldern. Att samtala om saker man upplevt är ett sätt att stärka banden till föräldern och ett sätt att få bekräftat att man gjort bra saker. I vardagsrutiner med socialt samspel utvecklas också språket. Barnet lyssnar och iakttar och det får respons på sina försök till kommunikation. Barnets upplevelser är det som lägger grunden för språkinlärningen och denna fortsätter hela livet.

Ljud, rörelser och ansiktsuttryck

De nyfödda förser vuxna med information om hur de mår främst genom skrik och kroppsrörelser men de kommunicerar inte. Att kommunicera innebär per definition att intentionellt förmedla ett budskap till någon annan och en nyfödd saknar intentioner. Barnets agerande är reflexmässigt men utvecklas bitvis mot en medveten kommunikation. Först runt 8-10 månaders ålder ser man att barn har en kommunikativintention med sitt agerande då det börjar vända sig till personer runt om för att få hjälp.

För små barn är det nödvändigt att ge signaler till omgivningen om hur de mår, om något är fel måste de nämligen ha hjälp med att förändra detta. Men det är också bra att signalera vad man gillar och mår bra av så att man får mer av detta. Innan vi har ett språk använder vi oss av vår kropp för att göra omgivningen medveten om hur vi mår. Vi ger ifrån oss ljud, gestikulerar och ler.

För en nyfödd signalerar skrik att något är fel men skriken är likadana oavsett vad det handlar om. Snart blir dock skriken mer nyanserade och föräldrar kan finna olika betydelser i dem. Något skrik tolkas som jag är hungrig medan ett annat kan betyda att det är roligt att bli kittlad på magen. Oftast behöver man dock även några yttre hållpunkter, en kontext för att kunna tolka skrikmönstret.

Vid 2-3 månader brukar barn förutom skrik även producera det vi kallar för gurglande. Gurglande är ljud som symboliserar välbehag. Vid denna tid kommer också de första sociala leendena (till skillnad från leenden orsakade av exempelvis gaser). Leenden och ljud av välbehag är viktiga för det sociala samspelet.

Blickar är effektiva för att visa andra vad vi är intresserade av. Personer i barnets omgivning följer barnets blick, tar fram och kommenterar det som barnet tittar på. Det som barn tittar på berättar också föräldrarna vad det är, de ger objekten namn i 50-70% av fallen. Barnet själv verkar dock inte använda föräldrarnas blickar som ledtrådar förrän runt 6 månader. Då kan de börja titta åt samma håll som den vuxne men de fastnar vid det första intressant som blicken möter. Först vid 12 månader är förmågan att följa en vuxens blick väletablerad. När det gäller att titta på något intressant som vuxna pekar på så tar det ännu längre tid att etablera, först vid 15 månaders ålder följer en majoritet av barnen handens pekriktning. Men föräldrar kan hjälpa barnen att förstå (och gör ofta detta omedvetet) genom att söka ögonkontakt med barnet innan man pekar samt genom att vinkla barnets huvud åt rätt håll.

Joller och ordliknande läten

Runt 3 månaders ålder kan många föräldrar höra sina barn använda vokaler, barnet ger ifrån sig ljud som AAAaaa, ÅÅÅååå eller OooOoo. Men det vi kallar joller utvecklas lite senare, mellan 4-10 månaders ålder. Det första jollret består av en konsonant och en vokal som upprepas exempelvis bababa eller nanana. Sen blir det mer avancerat och varierat. Barnet sätter ihop flera olika vokaler och konsonanter och det börjar variera intonationen och hur hårt de talar. Jollret blir alltså mer och mer tallikt.

Runt 8 månader så låter det ofta som om barnet uttalar ord men ljuden som produceras saknar för det mesta innebörd.

Joller är ett sätt för barn att öva sig i att uttala ljud som de hör men de leker också med ljuden och hittar på egna ljudkombinationer som inte finns i de vuxnas språk.

De första orden

När vuxna talar så är det ytterst sällan som de endast säger ett ord, oftast uttalas hela meningar, en ström av ord. Först runt sex månaders ålder börjar barnet kunna urskilja enstaka ord ur dessa ordströmmar. Intonation och betoning är också viktigt för att barnet ska uppmärksamma ordet ordentligt. Ta ordet gitarr som exempel där kommer betoningen först på tarr och det är det som barnet lättast uppmärksammar. När barn pratar från början blir också deras talproduktion påverkad av hur de hört ordet och kanske kallar de först gitarren för tarren. De första orden är ofta just sådana som är enkla att uttala och enkla att iaktta i vardagen. Barnet måste ju förstå kopplingen mellan ljudet och vad det symboliserar.

Ungefär hälften av alla barn har sagt sitt första ord vid ettårsåldern och detta ord brukar symbolisera något som är viktigt för barnet, föremål i hemmet, föräldrarna eller en handling är vanliga exempel. I början har barnet svårt för att forma alla ljud ordentligt och ordet använda kanske inte heller på ett exakt sätt, vilket kan vara orsaken till att personer nära barnet hör och förstår de första orden långt innan andra gör det.

Vid 16 månader uppgav föräldrar att barnet använt ca 50 ord men skillnaderna mellan barn är mycket stor. Vissa barn säger sina första ord först vid 17 månaders ålder utan att det är något konstigt med det. Föräldrar upplever det ofta som om barnets språk utvecklas fort när de väl börjat tala, först kan barnet några få ord och några månader senare flera hundra. Efter två år utvecklas faktiskt barns ordförråd mycket snabbt. Ordförrådet består då av ungefär 300 år och i sexårs åldern har det ökat till ungefär 10000.

Samtidigt som de första orden uttalas börjar barnet också använda sig av symboliska gester. Detta är gester som har en ordliknande funktion. Att nicka betyder exempelvis ja och att sätta upp handflatorna mot en person betyder stopp.

Grammatisk struktur

Från början använder sig barn av ett enda ord för att uttrycka en hel mening exempelvis så kan ordet mamma betyda Jag vill att mamma byter blöjan. Så småningom lägger de till en min eller grimas till ordet. De kanske säger säger potatis och gör en sur min, vilket är ett första steg mot en tvåordssats som potatis äckligt. Enkelt man man säga att barn som är ett år använder ettordssatser, de som är tvåår klarar av tvåordssatser och när de blir tre år kommer treordssatserna. Men variationen mellan individer är stor och motivationen till att prata kommer inifrån barnet. Barnet måste känna att det har något att förmedla och att någon vill lyssna.

Från början använder barnet även oböjda ord eftersom att det är så de oftast får höra ordet. Först vid fyra-femårsåldern börjar de böja orden ordentligt, göra längre mer vuxenlika meningar där bl.a tempus och plural blir korrekt.

När grundläggande grammatik finns så fortsätter språkutvecklingen med pragmatik vilket innebär att förstå språket i ett sammanhang. Om någon säger “Vad varmt det är här” så är detta rent grammatiskt bara ett påstående men personen som säger det förväntar sig antagligen en förklaring eller en åtgärd. Pragmatism skiljer sig åt mellan olika grupper i samhället och olika kulturer. När man umgås med andra och bryter mot reglerna så uppmärksammas man på att det finns regler för hur man pratar i just denna socialamiljö. Ju äldre man blir dessto större blir kraven på att man är lyhörd och anpassar sitt språk efter vem man talar med och i vilken situation man befinner sig i. Språket blir en viktig del av en social kompetens.

Språk och kognitiv utveckling

När du lär dig ett nytt språk så förstår du ofta mer i text och tal än vad du själv kan uttrycka och detsamma gäller för barn. Även om barn inte kan prata ännu så kan de kanske svara genom att sträcka ut armarna då de får frågan – vill du komma till farmor?

För att kunna använda sig av språk ordentligt så krävs det att man kan förstå kopplingen mellan ordet och vad det representerar utan att se, höra eller känna objektet. Man måste förstå att objektet existerar även om jag inte kan se det just nu. Ordet representerar ju objektet inte bara i den fysiska världen utan även i den tänkta/mentala världen. Barnet måste alltså ha en viss kognitiv utveckling innan språkutvecklingen verkligen kan sätta igång. Piaget menade att de måste ha nått den sista fasen i det sensomotoriska stadiet. Läs om Piagets faser här.

Språket använder barnet både för att utveckla sitt tänkande och sin sociala förmåga. Med hjälp av språket kan man sortera och organisera det man upplever. Man kan också styra sina egna tankar och planera sitt agerande via språket.

Språkutveckling arv eller miljö?

Förmågan att kommunicera med sin omgivning verkar utvecklas ungefär på samma sätt för nästan alla individer, i alla kulturer, över hela världen. Forskare ser likheter i barnens och de vuxnas beteenden och man finner ungefärliga åldrar då förmågor dyker upp. Dock ska man minnas att alla tidsangivelser för när en förmåga utvecklas är ungefärliga och det finns stora individuella skillnader.

Förmågan att kunna skilja mellan olika ljud verkar vara medfödd och beroende av barnets mognad mer än barnets miljö men vilka ljud barnet i högre ålder fortsätter kunna skilja på avgörs senare av det omgivande språket. Ljuden R och L i svenskan har exempelvis många ifrån Asien svårt att höra skillnad på då dessa ljud inte är betydelseskilda ifrån varandra där. Som barn övar vi oss även främst på att uttala ljud som vi hör i vår omgivande miljö och redan vid 10 månaders ålder kan man höra skillnad på joller från barn uppvuxna med olika språk.