Barns rörelser – motorisk utveckling

De första rörelserna

Våra första rörelser är inte viljestyrda utan reflexer som utlöstes vid specifik stimulans. En sugreflex startas lätt genom att vi rör vid barnets läppar och gripreflexen startar om vi lägger vårt finger i barnets hand. Dessa första rörelser är viktiga för barnet då de ökar chansen för barnet att överleva, sätter igång rörelseutvecklingen och ger erfarenheter av omgivningen.

Utvecklingsreflexer kallas de rörelser som är medfödda och ofrivilliga hos småbarn men som gradvis försvinner ju äldre barnet blir. Dessa kan jämföras med exempelvis hostreflexen som stannar hos oss hela livet. Det är viktigt att utvecklingsreflexer så småningom försvinner för att de inte ska hindra utvecklingen av våra viljestyrda rörelser.

Grov- och finmotorik

När vi tittar på hur människor rör på sig så skiljer vi mellan grov- och finmotorik, där grovmotorik är då stora muskelgrupper aktiveras, vi går, vrider på oss eller kryper. Finmotorik är istället då vi tar tag i en penna, syr eller pekar. Egentligen är grov och finmotorik inte olika rent utvecklingsmässigt utan uppdelningen görs endast för att den är praktisk.

Några exempel på när majoriteten av barn utvecklar grovmotoriska färdigheter

• 3 mån hålla upp huvudet och titta rakt fram då det ligger på mage
• 6 mån sitta utan stöd
• 9 mån själv resa sig från liggande till sittande
• 10 mån går själv med stöd
• 11 mån står själv utan stöd
• 18 mån springer
• 4-5 år springer relativt effektivt
• 5 år hoppar en meter långt
• 5 år hoppar 30 cm högt

Då man läser listor som denna måste man minnas att de individuella skillnaderna kan vara stora (utan att det är något fel på barnet) och de kulturella och sociala erfarenheterna spelar roll för hur och när en färdighet bemästras. Att simma eller cykla är sådana färdigheter där just den sociala miljön är viktig för att inte säga avgörande för om färdigheten utvecklas eller inte.

Våra grovmotoriska färdigheter utvecklas också vidare och får framför allt ett bättre utförande under hela vår barndom även om vi inte ägnar lika mycket uppmärksamhet åt den utveckling som sker efter att vi börjat gå.

Några exempel på när majoriteten av barn utvecklar finmotoriska färdigheter

• O mån för föremål till munnen
• 4 mån kan hålla en kloss mellan handflatorna
• 6 mån griper mer kontrollerat
• 9 mån pincettgrepp vilket möjliggör upplock av små saker
• 18 mån bygger torn av tre klossar
• 3 år ritar ett kryss bestående av två streck
• 3 år fångar en boll med hjälp av kropp och händer i form av en korg
• 4 år kan rita en sol bestående av en cirkel och streck
• 5 år fångar en liten boll med händerna
• 6 år kan rita trianglar
• 9 år kan rita tredimensionella figurer

De rörelser barnet lär sig är först klumpiga men blir senare smidigare, snabbare och ibland automatiserade. En automatiserad rörelse kräver inte att vi fokuserar vår uppmärksamhet på den och tar därför inte anspråk på lika mycket av våra kognitiva resurser. Man ser exempelvis att tolvåringar skriver ungefär 50% snabbare än barn som bara är 9 år, de behöver inte heller koncentrera sig lika hårt för att producera en skriven text.

Finmotorik handlar till stor del om att barnet lyckas anpassa sitt grepp och sina rörelser bättre i förhållande till objekts avstånd och rörelser. De lär sig också att bättre koordinera sina muskler och leder bättre och bättre.

Motorik i ett större perspektiv

Utvecklingen av vår motorik är inte bara viktig för vår balans, koordination och muskelstyrka utan även för vår självuppfattning. Då vi kan röra oss kan vi utforska, agera och få erfarenheter vilket leder till inlärning. Genom att röra oss i världen får vi en bild av vad vi kan göra och hur vi reagerar i olika situationer. När vi rör oss i förhållande till andra får vi också social träning.

Redan då barnet enbart styrs av reflexer så är dessa enkla rörelser endel av ett samspel med omgivningen. Exempelvis när barnet fått en så stabil nacke att det kan lyfta sitt eget huvud i magläge så blir det enklare för personer runt om att samspela och se vad barnet tittar på och vill. När barnet senare börjar sträcka sig efter objekt tolkar de vuxna det som om barnet vill ha det.