Erik Erikson

Psykosociala utvecklingskriser

Erikson menade att varje utvecklingsfas kan ses som en kris eftersom att all utveckling är konfliktfylld. Genom de sociala och kulturella erfarenheter barnet får då konflikten löses utvecklar barnet sin personlighet därför kallas Eriksons faser för psykosociala utvecklingskriser. Totalt beskrev han 8 utvecklingskriser som sträcker sig genom hela livet (jfr med Freuds 5 psykosexuella faser som endast sträcker sig till tidigt vuxenliv). Utvecklingen av personligheten kan under varje kris gå åt ett sunt håll eller åt ett dåligt håll och man beskriver ofta de två alternativen som motpoler till varandra.  För varje kris som barnet tar sig igenom på ett bra sätt utvecklas en viktig del av individens identitet som också har en betydelse för hur lätt nästa kris kommer att vara att ta sig igenom på ett fördelaktigt sätt.

Tillit vs Misstro (0-1,5 år)

Den första utvecklingskrisen som Erikson beskriver handlar om att barnet under sitt första levnadsår måste lära sig att lita på sin omgivning. Ett barn med vårdnadshavare som är kärleksfulla knyter an till dem och tar senare med sig denna känsla in i andra relationer. En bra utveckling kräver också att vårdnadshavarna agerar på ett förutsägbart sätt och barnet måste få uppleva att ett visst agerande får ett visst svar. Genom att barnet exempelvis skriker och vårdnadshavaren då plockar upp och försöker trösta så lär sig barnet att lita på människor men också att lita på att de själva kan få saker att hända. Barn som har en god utveckling under denna fas lär sig att skjuta upp behov, att klara av frustration och i deras personlighet integreras hopp och tillit. Men självklart är en god utveckling inte enbart fylld med tillit, barnet måste också lära sig att vissa situationer är farliga och att man inte kan lita på alla människor.

Självständighet vs Tvivel (1-3 år)

Efter ungefär ett år så får barnet vissa fysiska egenskaper som gör det möjligt att exempelvis ta upp saker eller att gå. Denna ökade rörlighet ger barnet valmöjligheter till nya ageranden. Under fasen är det viktigt att barnet ges möjlighet att lyckas med de aktiviteter som hen tar för sig. Ett barn som ständigt misslyckas eller blir retad under denna tid utvecklar lätt tvivel till den egna förmågan och skamkänslor på grund av den upplevda oförmågan. Exempelvis så lär sig många barn under denna tid att bli blöjfria vilket kan ge barnet en känsla av kontroll men också en känsla av skam om de känner att deras prestationer inte lever upp till föräldrarnas önskemål. En bra utveckling här ger barnet viljestyrka, en positiv självkänsla och självkontroll medan en negativ utveckling kan skapa tvångsmässiga beteenden hos barnet, bristande impulskontroll och negativa känslor.

Initiativ vs Skuldkänslor (3-6 år)

Under denna tid i livet utvecklar barn en kognitiv förmåga som gör att de kan börja planera sina beteenden vilket gör att de kan organiseras utifrån specifika mål. Under perioden testar ofta barnet många nya saker så som att plocka isär eller kasta leksaker omkring sig. Inte helt sällan kan man även se en viss aggressivitet i beteendena och föräldrarna spelar här en viktig roll då de måste förhindra olämpliga beteenden men samtidigt inte förbjuda barnet att agera och testa sig fram.  Om man förbjuder allt så kan det leda till en passivitet och hämningar hos barnet medan rätt uppmuntran leder till prestationsglädje och nyfikenhet hos barnet. Erikson ansåg även att Oidipus/Elektrakomplex (som Freud beskriver i sin utvecklingsteori) sker i denna ålder och att detta lätt kan leda till skuldkänslor hos barnet gentemot den andre föräldern.

Flitighet vs Underlägsenhet (6-12 år)

I vår kultur är något av det viktigaste som händer i denna ålder skolstarten. Det är en tid då barnet inte längre bara fostras av sin närmaste familj utan även av samhället. Normer och vardagskultur ska införlivas i barnet och om utvecklingen går bra lär sig barnet kunskaper och utvecklar skicklighet. Det utvecklar också en känsla av att duga som människa. Om denna tid inte fungerar på ett tillfredställande sätt så kan man istället få ett barn som känner sig underlägset andra och som känner sig otillräckligt.

Identitet vs Identitetsförvirring (12-20 år)

Nu är det dags för barnet att påbörja vuxenlivet och skapa en egen identitet. Puberteten startar här och med den börjar barnet söka efter en sexuell identitet men barnet ska också bestämma sig för vilka dess intressen är och vad man vill ha för yrke. Tiden är fylld med val, både stora och små. Under denna fas är det viktigt att barnet får ihop alla de bilder hen har av sig själv på ett bra sätt annars kan man lätt känna sig splittrad. Ett barn som inte får ihop sin identitet på ett bra sätt här anpassar sig ofta överdrivet mycket efter andra personers vilja, blir illojala eller deprimerade.

Närhet vs Isolering (19-40 år)

Efter att ungdomsåren tar slut och man kliver in i vuxenlivet på riktigt så ligger fokus för de flesta på att hitta en livslång kärlek och skapa en egen familj. Även yrkeslivet och de roller man tar på sig där blir av stor betydelse för vem man är. En bra utveckling ger personer som kan känna kärlek och respekt i nära relationer medan en dålig utveckling ger personer rädda för närhet, personer som isolerar sig själva.

Produktivitet vs Stillastående (30-60 år)

Under denna fas i livet fokuserar man fortsatt mycket på sitt yrke och/eller fritidsintressen men många känner också ett ansvarstagande gällande att fostra kommande generationer. Här utvecklar vi förmågor som omhändertagande, omsorg och ansvar om allt går bra. Men risken finns också att man istället för ansvar för andra människor utvecklar en motsträvighet och ett avståndstagande gentemot andras idéer och tankar. Vissa slutar att vara kreativa och produktiva och fastnar i gamla spår, trots att de inte trivs där.

Integration vs Förtvivlan (50+ år)

Större delen av livet har nu passerat och man börjar känna sig själv ganska väl. Frågan är här, enligt Erikson, om man gillar det man ser. Utmaningen i denna del av livet är att integrera alla tidigare faser och lyckas känna sig tillfreds med den person man utvecklats till. Om man inte lyckas med detta kommer känslor av hopplöshet och förakt att fylla individen och en förtvivlan utvecklas.