Jean Piagets utvecklingsteori

Piaget menade att människor har ett behov av att förstå sin omvärld, utan förståelse för varför saker runt om dem händer upplever de en mental obalans och ångest. För att få en helhetsbild över hur omvärlden fungerar måste gamla erfarenheter anpassas till nya vilket enigt Piaget kan ske på två sätt. Nya erfarenheter kan läggas till gamla utan att personens kognitiva scheman måste ändras vilket kallas för assimilation. Men när nya erfarenheter görs kan det också betyda att gammal kunskap måste struktureras om för att en enhetlig förklaring ska kunna infinna sig, detta kallas för ackommodation. Bara genom nya erfarenheter utmanas våra gamla scheman och därför blir nyfikenheten viktig för individens mentala utveckling och intelligens.

Den kognitiva utvecklingen

Den tankemässiga utvecklingen delade Piaget in i fyra huvudstadier där senare stadier bygger på tidigare. Det första stadiet kallades för det senso- motoriska stadiet och omfattar barn i åldrarna 0 till 2 år. Tänkandet i detta stadie är beroende av sinnesinryck och motoriska färdigheter. Barnets upplevelsevärld är först helt beroende av vad sinnena kan ta in i närvarande stund men så småningom lär sig barnet att saker kan existera även om de inte syns eller hörs för tillfället, Barnet börjar använda sig av erfarenheter och fantasi för att bilda mentala representationer av ting i omgivningen. Barnet förstår att saker och personer kan existera även om de inte är fysiskt närvarande, de upplever objektpermanens.

Preoperationella stadiet infaller då barnet är 2 till 6 år och det symboliska tänkandet tydligt uttrycks i språk och fantasi. I början av denna fas ser barnet omvärlden enbart ur sitt eget perspektiv och har svårt för att förstå hur andra tänker och känner. Barnet antar att alla upplever världen som de själva och berättar därför inte alltid hur de mår för det borde vi ju redan veta. Barnet har också svårt för att låta en händelse ske baklänges. Exempelvis kan man ha lärt barnet att gå från punkt A till punkt B men det innebär inte att det automatiskt vet hur man tar sig från punkt B till punkt A, deras tänkande är irreversibelt. Barn i detta stadie bibehåller inte alltid sin uppfattning om verkligheten om de yttre formerna på något sätt förändras exempelvis så kan de tro att mängden vatten blir mindre om man häller vattnet från ett glas till en större flaska. Förmågan till konservation, förmågan att behålla uppfattning om storlek och mängd trots att de yttre förutsättningarna förändras, är ännu inte utvecklad.

I de konkreta operationernas stadium (7 till 12 år) har barnet ett inre logiskt tänkande och förstår konservation, omvändbara resonemang (tänkandet är reversibelt)och kan sätta sig in i andra människors perspektiv. Ytterligare har barn i den här åldern en bättre uppfattning om tid, dåtid, nutid och framtid. Barn i detta stadium kan tillämpa logiska resonemang men deras tankar är fortfarande beroende av deras faktiska handlande med objekten. De kan alltså tillämpa logiska operationer men dessa är konkreta till sitt utförande.

Abstrakt tänkande kommer först i de formella operationernas stadium som inträffar vid 12 års åldern. Först nu förstår man begrepp som frihet, demokrati och kärlek. Ofta uppstår i detta stadie ett intresse för att diskutera saker som etik och politik. Det beror på att ungdomen nu har förmågan till ett mer vetenskapligt tänkande där de kan reflektera över sitt eget tänkande, använda hypotetiska begrepp och arbetar mer systematiskt. Ungdomen kan se det möjliga i förhållande till det verkliga, kan värdera olika idéer och förstår att det ofta finns mer än ett svar på en fråga.