Tonårshjärnan

Omdöme på grund av isolering

Ett sätt för hjärnan att utvecklas är genom myelinisering. Det innebär att nervcellerna omger sig själva med ett lager myelin som fungerar som isolering till den elektriska signalen. Myelinisering pågår i vår hjärna ändå upp till 30-40 års ålder. Varför är då denna isolering viktig? Jo den gör att signalen snabbt och säkert kan föras till olika delar i hjärnan och ge oss en bra analys av situationen innan vi tar ett beslut. Myelinet möjliggör alltså ett bra omdöme hos individen. Om man exempelvis tittar på tonåringar så har de en hjärna som är mycket väl anpassad för att räkna ut svåra matematiska uppgifter och hantera svåra diskussioner men eftersom nervcellerna i hjärnan inte har ett ordentligt lager med myelin ännu så kan tonåringar därför brista i omdömet. Tonåringar låter sig ofta styras av sina impulser.

En omogen hjärna

Att ett barns första år är av stor vikt för hjärnans utveckling vet de allra flesta idag men vad nyare forskning också visat är att även tonårsperioden är av stor vikt. Vår hjärna är inte färdig utvecklad förrän vid 25 års ålder och det är pannloben som utvecklas sist. I pannloben sitter beslutsfattande förmågor, riskbedömningar, helhetsperspektiv, framtidsplanering, förmågan att sålla information och många fler av våra högre förmågor. Detta är alltså inte helt utvecklat hos tonåringar vilket gör att tonåringar i vissa situationer kan ta mycket logiska och ”vuxna” beslut men när de hamnar i en känslomässig situation så tar de ett känslomässigt beslut istället för ett mer genomtänkt beslut på grund av att den känslomässiga delen av deras hjärna är mer utvecklad än pannloberna. Detta skulle kunna vara en del av förklaringen till varför tonåringar vid förälskelser har oskyddad sex eller börjar röka för att vännerna gör det. Att tonårshjärnan ger oss mer risktagande individer kan också förklaras genom evolution Tonåringen befinner sig i en period av sitt liv då frigörelse från familjen och sökning efter nya partners är viktigt. Att göra detta är läskigt och vi behöver då en hjärna som accepterar ett mer riskfyllt beteende.

Förmågor som tonåringar alltså ofta brister i är framtidsplanering och överblick. Detta gör deras liv väldigt komplicerat när man tänker på att deras vardag är fylld med valmöjligheter. Val angående vilken väg man vill ta i livet men också val kring vad man bör sysselsätta sig själv med för att få en optimal utveckling. För fortsatt gäller det att hjärnan påverkas av vad vi gör och alltså därmed av våra val. Om man vill bli bra på musik måste man utsätta den outvecklade hjärnan för musik och vill man bli bra på matte så måste hjärnan få denna typ av stimuli. Om vi inte använder hjärnan så försvinner våra möjligheter.